Igår var jag och Ivar till tandis, han skulle laga ett hål
Jag var så nervös att jag höll på bajsa på mig, Ivar verkade mest tycka att det skulle bli skönt att få det överstökat.
Till historien hör att jag i ungefär en månads tid försökt lämpa över uppgiften på herrn i huset. Dragit nån vals om att jag har skola och så vidare.. Men så åkte jag på skiten till slut ändå.
Vi kom dit i tid, världens sämsta tid för övrigt, kl 11. Innan lunch.
Ivar hoppade upp i stolen och låg där och gapade. Han var så duktig.
När dom gav honom bedövningssprutan såg jag hur ögonen tårades och hela kroppen var spänd som en fiolsträng. Då värkte det i mammahjärtat.
Men Ivar kämpade på! Efteråt sa han bara " Är det klart nu?"
Sen var det dags för borren. Han var mest förvånad över att den inte så ut som en riktig borr!
Men allt gick kanoners, och nu är tanden hel och fin igen.
Efteråt valde han en ring, (som han alltid gör) en röd den här gången så att den skulle passa till tröjan!
"mamma, jag trodde borren skulle se ut som en riktig borrare, och varför känns kinden så tjock?"
Sötnosen!
Sen fick han ju inte äta på en timme, men det struntade jag i. Han var ju hungrig pöjken! Så vi åkte på OK och klämde varsin korv och en pucko! Gött serru!
När Marcus pratade med Ivar på kvällen om tandläkaren så sa han att han tyckte sprutan var värst och frågade vad Ivar tyckte var värst.
Äh, jag tyckte inget var värst sa han då!!
Det är mammas pojke det!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar