Glödlampor

Suck, vilket skit det här med glödlampor är. Jag har skrivit om detta i en tidigare blogg, men jag kan helt enkelt inte släppa det.
Vem fan kom på att det skulle vara olika socklar på glödlamporna?
Varför kunde man inte bara komma överens, tillverkare och lampnissar gemensamt att nu kör vi en sockelvariant så det slipper bli så besvärligt för våra konsumenter....
Det är ALDRIG den glödlampa man behöver som finns i skåpet, och då finns det ändå en hel del där inne bland alla annan bråte (batterier, plåster, städprylar, proppar, gamla brandvarnare, you name it) Nu gick ena lampan i köket nyss, så nu har vi bara lyse över halva köksbordet.. GAAHH
När jag ändå är inne på det här spåret (ältandet om obetydliga i-lands problem alltså) så kan vi ju ta det här om dammsugarpåsar. SAME SHIT!!! Varför alla olika sorter?
Sen kan vi ju ta upp dom där j-vla propparna oxå, okej jag fattar att det måste vara olika watt eller vad det nu är man har, men det är väl bra drygt när man behöver en grå och bara har gröna hemma. Det här förstår ju inte ni som har moderna säkringsskåp med såna där knappar man snäpper upp bara, jag önskar mig för övrigt ett sånt i julklapp!

Jahapp, det var väl ungefär vad jag hade i huvudet idag, suck tänker ni kanske! bittra människa!
Nä, jag är inte bitter, bara jäkligt sur över att jag kommer få lov att sitta vid fel ände av bordet och dricka frukostkaffet i morgon.

Helgen som varit

Ja hörrni, det har varit en mycket händelserik helg.
På fredagen slog vi på stora trumman och tog tag i våra hemska frisyrer. Måste tacka Åsa för tipset, vi tyckte båda att frisören var grymt bra, även om han bara var sjutton år.
Kan för mitt liv inte få ihop hur han lyckats utbilda sig till frisör redan, men det spelar ingen roll. Han var hur bra som helst.
Sen hade vi sällskap till idol av syrran och hennes grabbar. Det va mysigt, vi käkade en massa god mat och drack nåt glas vin. Inte alls tokigt.

På lördagen hade vi bestämt oss för att följa med på Marcus lagfest, men först var vi och kollade på deras match. Som vanligt betyder match att jag får springa efter ivar och aron och se till att dom inte gör ett dödsdyk i stentrapporna i maserhallen. Så jag ser egentligen inte mycket av själva matchen, men det är rätt okej ändå.
Så var det utgång, först förfest hos en lagkompis där det visar sig att jag är den enda tjejen där. Tack och lov är jag ju inte så kvinnlig så jag brukar smälta in bra på såna tillställningar.
Sen bar det alltså av till Bolanche, borlänges finest (hi hi).
Det va helt okej, även om det alltid blir lite halvsegt när man kommer ut.
Som vanligt slutar kvällen tidigt för oss två, eftersom jag brukar bli grymt hungrig runt tolvtiden....

Söndagen sov vi länge.....not. Jag kan ju aldrig stanna isängen längre än till halv åtta så även den här gången var jag uppe före ungarna. Vilket inte var så kul när det visade sig att natten fått en extratimme och klockan i själva verket var halv sju. Det blev en ganska lång dag kan jag säga.

Nu är ni säkert alla mycket nyfikna på mitt hår.... hur blev det egentligen.
LUGG
Där har ni det, jag har fått lugg, jag som aldrig trodde att det skulle funka. För att citera min frisör, " du får väl för fasen jobba lite".
Bara att plocka fram fönhelvetet.. Det funkar rätt bra, det går skapligt snabbt att föna luggen så det ska jag nog stå ut med.
Sen drabbas man ju alltid av en smärre identitetskris när man får ny frilla, det är så skumt att inte känna gen sig i spegeln. Jag har nog inte gjort annat än kollat mig i spegeln hela helgen.
Nu börjar det sjunka in, och jag känner mig rätt hemma i min nya look, även om jag till en början tyckte att jag nog såg lite tantig ut.
Så här blev det...

Jobbig dag

Redan igår kväll visste vi hur det skulle gå.
Marcus älskade mormor var jättedålig och Svärmor satt och vakade vid hennes säng.
Med tanken om att hon närsomhelst kunde dö i huvudet försökte vi få oss lite sömn inatt, det gick väl sådär. Dessutom är ju Aron sjuk och vaknade en massa gånger, och varje gång man vaknade tänkte man, undrar om hon lever än och så blev man ledsen igen.
Visst var Gun gammal och sliten, dessutom väldigt sjuk, men sånt spelar ingen roll.
Man blir lika ledsen ändå!
Hon har spelat en väldigt stor roll i Marcus liv, och även kommit att betyda en hel del för mig och Ivar. Aron är nog för liten för att minnas! Det kommer att kännas tomt utan henne.
Hon var en sprudlande glad och förstående varelse, som alltid hade rum och tid för oss alla.

Vi valde att inte säga något till Ivar innan han åkte till dagis utan väntade tills vi hämtade honom.
-Jag blir inte glad nu, sa han. Men sen sa han att det ändå var ganska bra, för nu kunde ju Gun leka med Anna som ju oxå är i himmelen. Anna var för övrigt min fina gammelmormor, och jag tror att dom nog kommer trivas med varandra.
Nu väntar tråkigheter framöver, jag avskyr begravningar!! Men trots det så tror jag på att man behöver det där, att få sörja med alla andra som älskade samma människa. Särskilt för den närmsta familjen. Samma helg som begravning är har min syster dop för Oliver.
Snacka om att kastas mellan ytterligheter. Begravning på fredagen, med alla tårar det kommer innebära, och så dop på lördagen, och det brukar ju snarare vara en glädjefylld tillställning.
Jag vill inte missa något av det, och tänker åka till Östersund på begravning på fredagen, och sen hem på dop på lördagen. Det är i alla fall min ambition.
Nu vill jag bara att den här dagen ska ta slut, det känns som om vi gått runt i en dimma härhemma, med sjuka Aron och sorgen över att Gun är död.
Nu vill jag bara gå och lägga mig och försöka få lite rutin på livet imorgon igen.

Det var nog allt för idag, ingen lustfylld läsning precis men så är det.
Har inte ens nån bra tänkvärdhet att skriva ner, allt skulle nog bara kännas klyschigt i det här läget. Men för att inte bryta en tradition:
Dagens tänkvärda:
Älska idag, imorgon kan det vara försent.

Fyndat

Japp, jag har gjort ett riktigt fynd, tycker jag i allafall.
Hittade det här fina skåpet på blocket igår, för endast 300 pix... som hittat.


Nu ska det bara hämtas oxå, det blir knepigare för det står utanför hedemora nånstans.
Söderbärke närmare bestämt, nån som har nån aning om vart det kan ligga???
Tyvärr har jag lite kalla fötter, är det verkligen fint?
Blev ju lite kör i det sådär på en gång, men nu är jag osäker.... Vad tror ni?
Idag har det varit full fart på praktiken för en gångs skull. Har varit på föreläsning, studiebesök på regionsenheten (där de tyngsta grabbarna sitter), och stuckit en pyroman i rumpan.
Med andra ord en ganska intressant dag. Imorgon är det nya tag som gäller, börjar bli ganska less på det här stället nu och kan med säkerhet säga att psykiatrin inte är något för mig.
Det är i och för sig en lärdom bara det. Om en och en halv vecka börjar jag på vårdcentralen härhemma, det ska bli skönt. Lite mindre bensinkostnader...
Ja det var nog allt för idag.

Dagens tänkvärda:
Rätt man på rätt ställe vid rätt tidpunkt
är oftast en kvinna

lövkrattning

Idag har vi strömmat samman hemma hos mor och far för att få bort det värsta av löven från gräsmattan. Det är en årlig tradition, det är så mycket löv att dom omöjligt skulle lkara det själva. Även om jag är fundersam över hur mycket hjälp vi är egentligen, barnen sitter på kärran och kastar av det vi slängt upp...
Det va en skön dag och solen tittade tom fram lite på förmiddagen.
Här är lite sköna bilder på barnen

Ivar gör sitt bästa för att bli av med löven, blir dock lite drygt att behöva äta upp alla....

Aron med sina kusiner Adam och Ellen, vilka linslusar... men fina är dom

Ellen Bland löven

Det var alltså vad vi gjort idag. Nu ska vi packa lite kläder för barnen ska sova över hos mormor och morfar. Jag ska upp och jobba imorgon så då får dom sova där på en gång istället. Ikväll går vi hem till ett par grannar och pratar och dricker öl..... skönt att få lite barnledigt.

På beställning

lika som bär, Aron och Bärgarn

Gardiner, bärgarn och blixten

Min yngsta son har en ny passion...
Blixten McQueen, alltså den lilla röda bilen i filmen bilar ni vet.
Han kommer som i nån slags trans när han får se den, och han vill se den VARJE dag.
Det började med att Ivar ville ha den filmen efter att ha sett den hemma hos sin kompis Noah, och sen har det varit hans favvofilm sedan dess. Men han har i alla fall en ganska sund syn på det där med filmtittande. Han kan kolla, men egentligen tycker han nog att det finns roligare saker att göra. Nu har det gått så långt så att Ivar faktiskt säger att han inte vill se den när Aron kommer dragandes med filmen för tionde gången... Och Aron kan tom säga att han vill se den, och det är snudd på magiskt med tanke på att han inte kan prata så mycket.
Han sluddrar fram titte tiin (blixten mcqueen) och pekar mot tv:n, och så sätter han sig i soffan.
Ivar har aldrig varit ett sånt där tv barn, han vill hellre vara ute. Det tyckte jag va jobbigt när han var lite mindre. Alla andra mammor kunde sätta på en film om dom ville "bli av med" sina ungar en liten stund. Men det kunde aldrig jag göra...
Idag kan jag nog tänka att det nog är det sundaste, barn ska inte vilja sitta still.
Aron däremot, han kan sitta still nästan hela filmen och kolla, och då är han ju bara 1,5 år ännu!
Varthän ska detta barka månne?
Är inte ögonen lite fyrkantiga tro???

Sen har jag ju satt upp nya gardiner i köket som jag kanske nämnt tidigare, här kommer bilder på resultatet. Egentligen känns det lite onödigt att göra det nu, med tanke på att man snart ska upp med julgardinerna (ja vet, ja vet, men det är faktiskt inte långt kvar) men dom va ju så fina (och så billiga) att jag inte kunde låta bli.
Min svärmor sa en ganska smart sak, -kostar gardinerna inte mer än 50 kr paret behöver man ju aldrig bry sig om att tvätta dom, då kan man ju bara köpa nya istället.
Jag tror banne mig jag ska ta henne på orden.. (för en gångs skull)

Helgen som varit, har faktiskt varit helt ok!
Visst var det väl lite brist på sovmorgnar, och sena kvällar, men i övrigt helt ok.
På fredagen gjorde vi inte så mycket, barnen fick sitt fredagsgodis som vanligt (och som vanligt hamnade det mesta på golvet eller i soffan).
Sen åkte vi hem till syster och smaskade i oss tårta och bullar så det stod härliga till. Chrille fyllde nämligen år i helgen. Barnen levde rövare med sina kusiner, och vi vuxna försökte få i oss kaffet på bästa sätt.... Sen kom vi på att barnen inte fått annat än tårta till kvällsmat, så det blev att ta en snabbtur förbi affären på vägen hem och köpa några fryspizzor...
Mamman i huset lyxade tom till med ett glas vin till Idol senare på kvällen.

Lördagen då? Jo då var det högt tempo, först en snabbvisit hos ivars dagiskompis som fyllde 4, sen till crossbanan för att kolla på Chrille, sen snabbt hem igen för att köra in lite ved. Men det blev inge vedkörning, pappa tyckte det var för kallt. Så istället tog vi en prominix till affären och inhandlade en grillad kyckling till kvällsmat. Sen kom Marcus kompis hit och lyckades slå i Ivar en hel del lögner, bland annat om nån crossbana som ska byggas här hemma i trädgården (?)
Sen kom syster och fam hit och kollade på en film.

Söndag? Arbetsdag i det här hemmet, marcus körde lite ved och jag sydde upp gardiner (precis som på det gamla 1800 talets glada dagar) Blev faktiskt bra med nya gardiner i köket.
Sen kom svärmor hit och passade barnen så att jag kunde gå på promenad med Dorran, Marcus har match. Fasen va skönt det är att gå långt med radion på i mobilen, bara gå och lyssna.
Tyvärr blevdet nog liite för långt idag, va ute över en timme och nu känns benen helt som gummi.

JA det va min helg det, nu är det bara att bita ihop och hålla ut till nästa!!! Den här veckan blir tuff som attan, har länga dagar i säter, är bara ledig torsdagen, och då ska jag plugga.

Det blir inga bilder idag, orkar inte hämta kameran.. hade tänkt lägga ut bilder på gardinerna men det får bli en annan gång.

Dagens visdom:
om jag är jag, och du är du
vem är egentligen oss???

oops i did it again

javet, det är väl inte sådär jättemoget att skolka när man är 25 år och har ganska saftiga studielån.....
Men idag vabara en sån där dag, när jag kände...NEEEEEJ.
Så jag ringde och sa att jag skulle vara hemma med sjukt barn (den funkar alltid) och vet ni vilken jävla tur jag hade... min handledare va oxå hemma med sjukt barn. Så egentligen räknas det inte som skolk eller hur?
Idag har jag bestämt mig för att ha en fixa hemma dag, ska putsa några stackars fönster hade jag tänkt mig och sen städa ur kylen och skafferiet (saker har börjat krypa där nu, törs nästan inte öppna kylskåpsdörren). Sen hade jag tänk ta en timmes prommis med Doran, kratta lite löv, eventuellt baka en sats bullar (känns minst viktigt), och vika tvätten (nu igen)
Som ni ser har jag en del på schemat, sen får vi väl se hur mycket som hinns med idag.
Egentligen skulle jag i första hand behöva sätta mig med lite skolarbeten, har ju en hel del den här kursen.

Tvätthögen, som snart går till atack

Dagens lilla tänkvärda:
Vansinne är att göra samma saker om och om igen
och förvänta sig olika resultat
-Albert Einstein-

Ny frisyr... akut

Okej, jag glömde kanske nämna det förut, men nu är måttet rågat.
När jag jobbade i måndags (ok jag vet att det är ett tag sen, men det kom liksom upp nu) fick jag en ganska syrlig kommentar av en av dom boende på psyket.
- Öh, du kanske ska ta och färga den där utväxten, så där kan du ju fan inte gå omkring....
Till saken hör att denne man är en lagom (not) rund man i sina bästa år som troligtvis aldrig varit till en frisör.....och tom han ser det. Då kan man nog kalla det akut.
Dessutom skulle det kanske vara dags att toppa lite, det börjar se ganska kluvet ut i topparna.
Har länge haft funderingar på en liten nätt lugg oxå, tycker det är så snyggt.
Men alla som känner mig är väl medvetna om att jag lider av det så kallade splitlugg syndromet.
Jag har nämligen en ganska stabil virvel i pannan. (damn you mamma)
Men men, vll man vara fin så får man väl stå ut med några föntimmar per år.
Här är några exempel på hur jag skulle kunna tänka mig....

Visst ser det sådär avslappnat busigt ut?

Eller såhär, med typ en sån här lite lugg va!! Eller egentligen ska luggen vara mer snedskuren och så ska inte övriga håret vara lika kort.

Vad tror ni?

Just ja, idag har jag värsta bästa visdomen:
Människan är det enda djur som kan rodna
men vi är kanske oxå det enda som har anledning till det?

Oj oj oj! Efter 6 månaders tjatande stod den så äntligen på vår gård...
Pw liten,!!!
drömmen för en liten crosstokig kille. Egentligen heter den inte pw liten, utan yamaha pw50, men Ivars namn var mer klockrent om jag får säga det själv. Det är en pw och den är liten!
Han har väntat så länge så länge. Vi sa att han inte kunde få nån cross innan han slutat med nappen, nästa dag var nappen borta. Då sa vi att han inte kunde få nån cross om han inte kunde cykla utan stödhjul. Ingen match för en målmedveten Ivar, av med stödhjulen bara. Och gissa vår förvåning när det visade sig att han fixade det hur enkelt som helst. (han har faktiskt bara ramlat ordentligt en gång) Snart hade vi inga fler förevändningar att ta till. Vi får åka och prova nån annans pw så får vi se om du kan, sa vi då. (vi trodde nog faktiskt inte att han skulle klara det)
Än en gång fick vi se oss besegrade, klart kille kunde köra... suck. Bara att ge upp!!!
Så igår fick han så äntligen sin älskade cross, och lyckan var total. Det var kärlek vid första ögonkastet. På med alla kläderna och skydden, och så ner och köra direkt bara.
Trodde aldrig mungiporna skulle hitta ner till sitt ursprungsläge igen, han va såååå lycklig och stolt att han nästan svävade.
Lillebror då?
Han går inte sämre lottad ur det hela, han får nämligen köpa storebrors 4hjuling för det saftiga priset av 70 kronor. Det är Ivar som satt prislappen, och han verkar själv ganska nöjd!



Aron får provsitta lite, men absolut inte röra något...

trasiga själar

Ibland blir man bara så berörd, sådär så det gör ont i själen.
På min praktikplats har vi en man som är så sjuk. Han lider av en allvarlig form av schizofreni och har gjort det i många år. Uppväxtförhållandena var inte heller dom bästa, med en gravt alkoholiserad far och en psykiskt sjuk mor.
Hanser så trasig ut, har en blick som hos ett vilddjur. Jag vill bara ta honom i mina armar och krama honom, han ser så ledsen och bekymrad ut. Men det kan jag inte göra, han är livrädd för mänsklig kontakt, kan inte hantera det.
Stackars traiga själ som bor därinne, stackars hans härjade sinne. Fy!
Ibland är man bara så maktlös, vi vill så gärna hjälpa honom, men vi kan inte. Vi kan bara vänta och se om medicinerna hjälper honom. Det är inte alls säkert att dom gör det, och då är han fångad därinne för alltid.
Han ser helt bisarra syner, döda spädbarn bland annat. Han hör hur någon pratar till honom, säger åt honom vad han ska göra. Han tror maten är förgiftad, och att de andra är ute efter honom.
Stackars människa. Han sover i samma kläder han har på sig hela dagarna, utan kudde, direkt på den plastade madrassen. Bara för att han inte kan annat säger han.

Denna man har berört mig, på ett helt annat sätt än de fysiskt sjuka människor som man i övrigt möter i sjukvården. Varför? Jo han är den enda hitills som jag inte kunna lindra smärtan för.
Jag kan inte ge honom en tablett så att det försvinner, jag kan inte visa min omtanke för han ser den inte, jag kommer aldrig få vara med den dag han skrivs ut till sitt hem, för det kommer aldrig hända.

Morgonkaffe, en helig ritual

I morse var barnen som vanligt, högljudda och spralliga. Och jag var som vanligt trött och nyvaken och inte alls sprallig. Som den diplomatiska mor jag är (hmm) bad jag "snällt" barnen att vara lite lugnare tills mamma i alla fall fått lite kaffe i magen. Tyvärr är barn helt oförstående vad gäller morgonkaffets magiska kraft och de hade följaktigen inte alls lust att vara tysta och sitta fint vid bordet.
Istället la dom i växel två och involverade även hunden i stojet. Där sprang dom runt och skrek och härjade och min puls bara stegrade och stegrade. Till slut känndes det på allvar som att jag när som helst skulle förlora vettet och få ett fast boende på den praktikplats jag har nu (säters psyke) så jag sa helt enkelt till Ivar att nu fick det banne mig vara nog. Det lät väl ungefär såhär:
- men nu piiiiip får ni väl för piiip lugna ner er lite, mamma är inte bara mamma, jag är människa oxå!
Jaha sa Ivar då, vi är väl oxå människor!
Och med det var sista ordet sagt i den diskussionen. Det slutade med att jag på stående fot fick försöka dricka mitt halvljumma kaffe samtidigt som jag på bästa mammamanér vant väjade för diverse hundar, ungar och bilar.... suck!
Såhär ser en sliten mamma ut så här på morgonkvisten!


Men men, det är väl inget som inte lite bra smink kan ordna. Ska nog förresten ta tag i det nu med en gång!!

dagens lilla tänkvärda:
Vad är egentligen värst, ignorans eller apati??
Vem vet, vem bryr sig

Ivar tjejtjusaren.

Ivar har en tjej tror jag...
Idag när vi kom till dagis stod en leende Alva och väntade på honom innanför dörren. Sen fick han knacka på en hand, och då hade hon gjort en lite ask till honom.
Ivar va så söt, han blev jätteblyg. Men sen sa han att jag skulle ta hem asken så den inte skulle gå sönder eller komma bort på dagis. Ställ den högt upp så inte Doris tar den sa han.
Tänk, han är inte ens fyra och redan svärmar flickorna... hur ska detta sluta?
Fast det visste jag ju redan, han är ju en charmknutte. Det har han från mamma (not).

Idag har jag tonvis med arbete framför mig. Mitt dagsschema ser ut som följer:
- städa bilen
-byta i sängarna
-ringa rektorn för haga, för att fixa inför c-uppsatsen
-gå långprommis med Doran
-ringa leksands och gagnefs äldreboenden igen för att fiska praktikplats
-smörja in soffan
-tända i pannan
och allt detta ska ske innan klockan två för då ska jag hämta barnen på dagis...
och då kanske ni undrar vad jag gör här.... ja det kan man fråga sig!!
Schemat börjar inte gälla förens kl 10:30 har jag bestämt, nu har jag kaffetid.

dagens visdomsord:
You need chaos in your soul
too give birth to a dancing star // nietzsche

Sovande barn

Nu sover mina prinsar. Så sött så sött ligger dom i sina sängar.....
Eller det stämmer egentligen inte alls, Ivar sover i våran som vanligt. Han tänker nog aldrig flytta in i sin säng igen, men det är rätt mysigt (fast när han skaffar tjej får han minsann flytta tillbaka in i sitt rum (annars blir det för trångt i sängen).

Usch, den här veckan har det varit jäkligt mycket känner jag, och då är det ändå bara onsdag idag. Har haft två riktigt långa dagar i skolan nu, och det känns i ryggen och i huvudet kan jag säga.
Sen känns det som att jag inte träffat barnen nog mycket, för dom verkligen äter upp mig när jag sätter foten innanför dörren.


En positiv sak: tvätthögen är kirrad. Äntligen ligger tvätten fint på sina hyllor i skåpen, och den verkar trivas som bara den. Tyvärr ligger det nog lika mycket tvätt till i tvättkorgen nu.
Här är anledningarna:

1: Inatt bestämde sig Aron nämligen för att ta av sig blöjan och kissa i sängen.
Jag vaknade av att han låg och gnydde och snuttade på sin snutte, som va helt våt av kiss. FRÄSCHT ARON!! Så det va bara att bädda om så gott det gick med ett sovande barn, la över ett täcke över kisset och bytte kläderna och blöjan (fast den va ju redan avtagen). La tillbaka barnet och stal försiktigt snutte av honom. Den sköljde jag upp och kastade i tumlaren (ifall han skulle ha vaknat och upptäckt att den va borta)
Ja, det va väl ungefär vad jag har pysslat med under natten... inte mycket sömn med andra ord.

2. Doris snoris löper och har roat sig med att smygsova i våran säng på dagarna..
Smart Doris, vi ser på bloddropparna att det va du som gjorde det.!!! Här ser ni puckot i närbild.

Dagens visdomsord:
Vilka idioter som helst kan kritisera, fördöma och klaga
och det är precis vad dom flesta idioter gör oxå.

Första dagen på praktiken

oj oj oj, var ska jag börja!
Spännande, nytt, läskigt.
Är på prakitk på ett psykiatriskt boende, där de flesta boende är ganska kriminellt belastade och alltså inte får lämna på eget bevåg.
Var så orolig för hur det skulle gå, vad man skulle säga, hur man skulle vara.
Döm om min förvåning när det visar sig att man bara ska vara alldeles vanlig, tänk att man aldrig lär sig att inte ha en massa förutfattade meningar.
Jag har spenderat min dag genom att spela kort med en dubbelmördare, titta på tv med en pyroman och en alkoholist av grövsta slag, och fört konversationer med en schizofren.
OCH DET VAR TREVLIGT!!!
Skumt va? Man måste bara se människan bakom brottet, personen bakom sjukdomen, och ha förståelse för att dessa människor faktiskt är sjuka, inte onda.
En ganska nyttig lärdom skulle jag nog säga.
Jag är alltid såhär, oroar mig för hur allt ska gå. Jag måste lära mig att jag kan.
Jag klarar faktiskt av det jag vill, om jag bara ger mig själv den chansen. Tänk vad mycket dyrbar tid jag ödslar på att gå omkring och vara orolig för hur det ska gå med saker och ting. När jag egentligen skulle kunna vara uppspelt och förväntansfull, jag lär mig ju faktiskt nåt nytt.
Den här dagen har varit otroligt lärorik, det var ett helt nytt arbetssätt än vad jag har varit med om, och nya synsätt på olika saker som man kanske tidigare haft ganska förutfattade meningar om.
Nähä nu ska jag gå upp och lukta på mina barn, sniffa in deras mysiga lite lortiga hårstrån och bara njuta. Har inte träffat dom på hela dagen känns det som, och imorgon åker jag nog innan dom vaknat. Fy va fort man saknar dom..

Dagens visdomsord:
hmm har egentligen inget bra idag, men okej kör i vind vi tar den här gamla godingen som på senare år blivit min livsfilosofi
"bättre lite damm i hörnen än ett rent helvete"