goes around comes around...

Magsjukan har kopplat ett allt stadigare grepp om familjen här hemma...
JAG har blivit sjuk!!! Vad var oddsen för att det skulle hända, jag som betraktat mig själv som immun eftersom jag kan räkna de gånger jag haft det på min ena hand.
Men ack, där sket jag en lök minsann!!!
Hursomhelst, barnen är friska och det hjälper ju inte mig precis. Fast Ivar var en stor kille idag och klappade mamma på huvudet och hämtade vatten när jag kräktes.. Sötis!!
Nu har farfar varit här och hämtat barnen, för dom ska på en liten minisemester imorgon och Ivar ska träna lite mer slalom...
Jag kan alltså andas ut och kräkas i fred här i kväll... Skoj!!!

Ni kanske undrar hur det går med hela den här kaffebryggarhistorien, jo den ligger på is..
Jag är så j-vla ambivalent, men jag har satt ett stopdatum då den måste vara inhandlad.
sista Februari allra senast ska jag ha bestämt mig, så jag återkommer då med resultatet av mitt inköp....

Just nu kan jag iofs inte ens tänka på kaffe, eftersom min mage troligtvis skulle vända sig in och ut i ren protest, och det orkar jag inte just nu...
Nu till nästa problem, lilla Doris kräks oxå... Asså jag vet ju förstås att det inte kan smitta mellan människa och djur, men erkänn att det kom väldigt lägligt för att bara vara en tillfällighet. Kanske hon har sympatimagsjuka. Snuffsan. Skillnaden mellan henne och mig är att hon äter upp kräkset efter sig, så hon slipper ju vara så hungrig i alla fall... ÄCKLIGT

Nu ska jag lägga typ tusen spindelharpanspel och kanske slänga in ett och annat ms röj för att förgylla timmarna tills Let´s dance börjar.
Jag tänker inte kliva ur soffan om det änte är så att jag måste springa in och ropa lite på Ulrik...

Visst är det i alla fall lite synd om mig???