Ronja systra mi... och bio med Ivar.

kollade just på Ronja rövardotter med Ivar, herregud vad bra den filmen är.
Jag är kär i Mattis, han är ju som en stor gossig nallebjörn...
Den filmen är dessutom fylld av helt galet bra repliker och uttryck, eller vad sägs om
- man kan väl få kasta saker omkring sig och ha det lite nöjsamt ibland (vem vill inte det ibland)
eller:
- han fattas mig så det skär i bröstet... (kan man egentligen beskriva sorgen efter en död person på något bättre sätt?)
Astrid Lindgren måste bara vara en av de mest finurliga och fantasifyllda människor som någonsin levat, tänk på alla härliga böcker hon skrivit, det är en skam att hon aldrig fick nobelpriset.

Sen var vi ju på bio idag jag och ivar, det var så kul och spännande tyckte han. Innan!
Men efter en timme sa han resolut. - nä nu vill jag hem igen... och så tog han på sig jackan.
Det var ingen vits att argumentera om det, vill man inte se slutet så vill man inte. Vem har inte önskat att man kunde gå mitt i filmen nån gång förresten? Och den var inte så jättebra heller, vi såg Alvin och gänget, men den var väl sådär. Tror humorn var lite för vuxen ibland och så pratade ekorrarna så snabbt och ljust att man inte alltid hörde vad dom sa. Ingen film jag rekommenderar med andra ord. Synd att dom inte kör Astrids filmer på bio längre...
Han köpte sig i alla fall en jättestor popcornshink och en påse snören innan filmen, och det var slut nästan alltihop, så nån kvällsmat var det inte tal om.

lilla ivar med stora popcornhinken

Nu sover han sött i sin säng, Aron oxå. Så nu har jag lite ledig tid innan hundens behov ska tillgodoses. Än har hon inte klagat, men snart vill hon nog gå sin kvällsprommis runt kvarteret.
Eller så kastar vi lite boll på baksidan, kanske lindrigast egentligen...