the botten is nådd

hur lågt kan man sjunka hur kasst kan man må?

Är på så lurigt humör, är deppig men samtidigt arg.
Vet egentligen inte varför ens, bara är så
Kan inte sova, och så har magen brakat ihop igen (okej ni som är lite känsliga kan väl skita i att läsa, eller nu har ni ju redan läst det...)
Allt är bara bajs...i dubbel bemärkelse.
Vet inte vad det är med mig, men jag känner mig så himla missförstådd, som att heeela världen är emot mig,.
Kanske det kan bero på att man spenderar nätterna med att ligga vaken och tänka på hur tidigt man måste gå upp, och sen få ont i magen när man börjar räkna timmar med sömn som man missar, bara för att man ligger vaken och tänker på hur tidigt man ska gå upp. Ja ni vet, it goes on and on and on. Som ett erkorrhjul straight from hell.
Läste i syrrans blogg att hon oxå var på botten nu, kanske vi ska ta och sura ihop???
Vad ska man göra?
Dessutom har jag spenderat veckan med att lägga om bensår, och jag kan väl bara säga såhär, man är inte så jättesugen på mat efter det... jag är inte den kräsmagade typen, men bensår tycker jag inte om i alla fall inte före lunch.
Nu ska jag lägga mig och deppa i soffna, dricka ett eller ett par glas vin och trycka ostbågar.
Sen får vi väl se hur magen mår efter det.