Buddhism

Jag läser ju Buddhism nu som ni kanske sett här i tidigare inlägg.
Tänkte bjuda på lite djup kunskap som jag skaffat mig under kursen.
Han var rätt fyndig den där Buddha ändå.

En man frågade en munk vad som är meningen med livet.
Till svar sa munken bara" ja, men vad är livet? Livet är inget annat än mentala och fysiska processer, glöm inte det!"
Med det menas att jaget egentligen inte existerar, det är bara en illusion.
Vi tänker oss att det finns ett jag bara för att det finns i språket, men det behöver ju inte ens vara verkligt. Om livet är en rad opersonliga mentala och fysiska processer så kanske det inte ens finns nåt jag.

Fattar ni, det är sjukt luddigt det här med buddhism, men det finns en del guldkorn. Man får en del att fundera över, såsom själavandring och karma. Karma kanske egentligen inte är så tokigt om man tänker efter. För även om ens handlingar inte får konsekvenser i denna existens, så är det ju inte helt omöjligt att tänka sig att det kan få det i en nästkommande existens. Vad det nu blir.

Allt är lidande menar Buddha, och det var jag skeptisk mot. Men nu har jag fått ta tillbaka min skepsis. Tänk er en underbar dag, solen lyser, barnen är snälla, kanske en kall öl i handen och vågskvalp i bakgrunden. All är bara så härligt, inget lidande alls.
Inte?
Tänker man inte i det här ögonblicket " tänk om man kunde stanna tiden nu!" Lidandet består alltså i vetskapen om att inget är för evigt. Allt har ett slut. Allt är förgängligt.
Eller den här. " barnen blir stora så fort, se till att njuta av tiden". Jo men eller hur, man kan ju inte egentligen njuta eftersom man vet att det har ett slut.
Så egentligen finns det ju ingen njutning utan lidande!

Deep shit eller hur?

Äh jag tror jag tappade er redan i första meningen, inte så spännande läsning kanske. Men visst väcker det ändå tankar?

Nu! tillbaka till böckerna.