Malin Martyr... eller?

Ibland funderar jag allvarligt på om jag har någon slags undermedveten längtan efter att tortera mig själv.
Varför undrar ni... jo det ska jag förklara för er.
Detta har inträffat:

1. I går gick jag upp klockan 4, körde till Gävle, jobbade till 15 och körde hem igen. Bara det liksom. Jag kan nästan lova att jag hade varit en mer uppmärksam bilförare efter 3 starköl. (jag menar inte på något sätt att man ska köra efter att ha druckit 3 starköl och jag har heller aldrig provat.)

2. När jag nu på onsdag kväll visste att jag skulle kliva upp 4 på torsdagen, gick jag då och lade mig i tid? Nä, det gjorde jag såklart inte. Jag lade mig klockan 23 och kollade på tv i sängen till 23:30

3. När jag nu kom hem igår och var så trött att jag på allvar trodde att jag skulle somna stående och falla handlöst till golvet, gick jag då och lade mig i tid??? Nä det gjorde jag ju såklart inte. Jag kollade på gamla houseavsnitt på datorn tills klockan var 00:00.

4. Idag skulle ju varit en perfekt dag att vila på, men gjorde jag det? Nä, det gjorde jag såklart inte. Jag bakade pepparkakor med 4 barn, alla under 8 år... Det om något tyder väl på en stark undermedvetet behov av att plåga mig själv.

Vadan detta gnäll kanske ni tänker nu, det finns ju dom som har det värre.
Ja absolut, det finns säkert en massa människor som sover ännu mindre än vad jag gör, det kanske tom finns dom som tar och bakar pepparkakor med 10 ungar. Det sjuka är att jag faktiskt haft ett annat val hela tiden. Jag hade ju kunnat lägga mig tidigare, jag hade kunnat avstå från bakningen ändå väljer jag att göra tvärtom.
Därför och just därför har jag fan ingen rätt att klaga.
Face it, jag är en martyr, en asket, en riktig liten masochist(hur fan det nu stavas, Åsa hjälp mig)

Imorgon ska jag försöka fundera ut hur jag får in bilderna från mobilen i datorn nu när vi tagit bort en massa program, sen ska ni få lite bilder i bloggen igen...