ja ä fattis hunnig

Ibland funderar man (jo det är sant, ibland funderar jag faktiskt)
som nu tex, funderar jag lite över vems gener min minsting ärvt.

Kom på honom idag med att ha knaprat på pepparkakshuset!!! Det som jag och Ivar byggde i helgen (innan kräkskaskaderna började).

Han erkände stolt att det var han som gjort det.
- men vem f-an har ätit på pepparkakshuset?? (arga mamman)
- Det va jag mamma, jag har ätit den (stolta Aron)

Senare samma eftermiddag kom jag på honom med en kakburk i köket.

-Men Aron, vi ska ju äta snart (ganska lugna mamman)

-Ja sa äta upp alla kakor (stöddig Aron)

- Men gör det då Aron, men då ska du f-nimej äta upp ALLA kakor oxå (lite mindre lugn mamma)

- Ja jag kan det (Övertygande Aron)

Efter fem minuter började han se ganska mätt ut, men han bara fortsatte äta kakor.

Kaka efter kaka in i den lilla munnen, och han åt faktiskt upp alla kakor...

När det vankades mat tänkte jag att det garanterat inte skulle gå i nån mat, men ack så fel jag hade. Hela tallriken med getti (spaghetti) gick ner.

Efter ungefär en halvtimme kom jag in i köket och upptäckte en liten pojke som försökte koppla in äggkokaren.

- men nu får du väl ge dig, vi åt ju nyss

- nä jag sa koka ägg

- nej det blir inga ägg

-men ja ä fattist hunnig.

Herregud, hur mycket går det i en liten pojke?

Jag gav mig i alla fall inte, så det blev inga ägg den här kvällen.

Dock slank det ner ett äpple till bompa.

Så nu till min fundering, finns det någon annan jag känner ganska väl i det här huset som går i kylskåpet hela tiden, nån som kan koka mackisar mitt i natten för att det suger lite i magen, nån som lätt skulle köra de 2 milen till donken anytime för att köpa lite kvällsgotta eller bara en smarrig latte????

det är ju solklart vart pojken ärvt sin aptit....