inga bekymmer!

Jag tror jag har kommit på receptet för ett lyckligt liv...

Alltså, jag höll på dammsuga härhemma idag och blev så himla glad när det verkligen rasslade i slangen, jag älskar när det hörs att det blir rent. Då kom jag på att fy vad skitigt det måste varit innan jag dammsög, vad ska folk ha trott om oss. Först blev jag alltså glad över att det var skitigt så att jag hörde att det blev rent, men sen blev jag bekymrad över hur skitigt det varit.
Vet ni hur man har en massa bekymmer. Fan vad skitigt det är hemma tex. Man har gjort det till ett bekymmer. Egentligen behöver det ju inte vara det. Alla bekymmer man har har man ju egentligen skapat i sitt eget huvud.
För vem har egentligen bestämt att lite skit är ett bekymmer? Inte jag i alla fall. Egentligen ligger mitt bekymmer i tanken på hur andra kommer uppleva mitt skit.
Så alltså inte mitt bekymmer!
Det här ska jag börja tillämpa mer i mitt liv har jag tänkt.
Exempel: Mitt hår är ett riktigt trassel. Min frisör kommer garanterat tycka att det gått en aning för länge sedan jag klippte mig sist. Jaha ja, inte mitt bekymmer eftersom jag tycker det gått alldeles lagom länge...
Eller: Mina barn skriker som tusan när dom leker på studsmattan, vad ska grannarna tycka egentligen? Mig stör det inte, alltså inte mitt bekymmer.
Eller den här, den är bra: Jag tycker det fungerar fint att köra 150 på 110 vägen på kvällarna då det inte är så mycket trafik. Polisen tycker det är liite för fort. Ja happ, inte mitt bekymmer!

Det här är inte en vattentät livsfilosofi, man måste liksom ändå anpassa sig så att man inte skadar eller sårar andra. Det kommer dock inte bli ett problem för mig, jag tycker inte om när andra far illa, man kan nog säga att jag är väldigt empatiskt och medmänskligt lagd till min nautr! Men själva basen i min nya livsåskådning är att jag ska sluta göra bekymmer av saker som för mig inte är ett bekymmer från början.