prövning för nerverna!!

Nu på kvällen skulle jag ner en snabbis och köpa maskindiskmedel, det enda jag skulle ha. Snabbt in och snabbt ut. Ställde mig i kassan med kortast kö. Bummer! Det blev i stället en stilstudie i hur en ostressad pensionär kan göra handlingen till en ritual.
Man tar såklart alltid fel kö, och just i den här kön stod en dam som var mycket nogrann med ordningen i vilken hon packade upp varorna på bandet. Tyngst först, skört sist principen. Alla tunga varor låg såklart längst ner i vagnen, och en kartong ägg överst. Denna kartong ägg flyttades runt säkert 10 gånger till olika ställen i vagnen medans vara för vara sakta plockades upp på bandet, vändes och vreds på så att streckkoden var åt rätt håll. Samtidigt sitter kassörskan otåligt och väntar på att få fram en vara åt gången så att hon kan scanna in dom.
I andra änden av bandet står en karl, vi kan anta att det är damens make, han slänger helt hänsynslöst ner varorna i kassar, skiter fullkomligt i tyngst underst principen...
Sen till nästa moment, kortbetalningen.... jesus vilken tid det kan ta. Först upp med det ena kortet ur portmonän, dra detta. Ner med det kortet och fram med nästa, kod? Ja hur var det med koden nu igen... lapp med kod fram ur samma portmonä och så knappa in dessa 4 siffror i en hastighet under vilken en ung människa hinner skriva alla decimaler i pi, både framlänges och baklänges. Hursomhelst, 20 minuter senare var det äntligen min tur och jag riktigt kände hur nerverna var på helspänn. Snabbt ut i bilen och snabbt hem! Nejdå, då var det dags för nästa hinder, en gammal dam (inte samma) börjar backa in på en parkeringsruta. Så där satt jag och kände hur stressen är nära att ge mig en hjärtinfarkt och tänkte att nästa gång åker jag fan på ok och köper diskmedel, kosta vad det kosta vill!!!!