Ny frisyr... akut

Okej, jag glömde kanske nämna det förut, men nu är måttet rågat.
När jag jobbade i måndags (ok jag vet att det är ett tag sen, men det kom liksom upp nu) fick jag en ganska syrlig kommentar av en av dom boende på psyket.
- Öh, du kanske ska ta och färga den där utväxten, så där kan du ju fan inte gå omkring....
Till saken hör att denne man är en lagom (not) rund man i sina bästa år som troligtvis aldrig varit till en frisör.....och tom han ser det. Då kan man nog kalla det akut.
Dessutom skulle det kanske vara dags att toppa lite, det börjar se ganska kluvet ut i topparna.
Har länge haft funderingar på en liten nätt lugg oxå, tycker det är så snyggt.
Men alla som känner mig är väl medvetna om att jag lider av det så kallade splitlugg syndromet.
Jag har nämligen en ganska stabil virvel i pannan. (damn you mamma)
Men men, vll man vara fin så får man väl stå ut med några föntimmar per år.
Här är några exempel på hur jag skulle kunna tänka mig....

Visst ser det sådär avslappnat busigt ut?

Eller såhär, med typ en sån här lite lugg va!! Eller egentligen ska luggen vara mer snedskuren och så ska inte övriga håret vara lika kort.

Vad tror ni?

Just ja, idag har jag värsta bästa visdomen:
Människan är det enda djur som kan rodna
men vi är kanske oxå det enda som har anledning till det?

Oj oj oj! Efter 6 månaders tjatande stod den så äntligen på vår gård...
Pw liten,!!!
drömmen för en liten crosstokig kille. Egentligen heter den inte pw liten, utan yamaha pw50, men Ivars namn var mer klockrent om jag får säga det själv. Det är en pw och den är liten!
Han har väntat så länge så länge. Vi sa att han inte kunde få nån cross innan han slutat med nappen, nästa dag var nappen borta. Då sa vi att han inte kunde få nån cross om han inte kunde cykla utan stödhjul. Ingen match för en målmedveten Ivar, av med stödhjulen bara. Och gissa vår förvåning när det visade sig att han fixade det hur enkelt som helst. (han har faktiskt bara ramlat ordentligt en gång) Snart hade vi inga fler förevändningar att ta till. Vi får åka och prova nån annans pw så får vi se om du kan, sa vi då. (vi trodde nog faktiskt inte att han skulle klara det)
Än en gång fick vi se oss besegrade, klart kille kunde köra... suck. Bara att ge upp!!!
Så igår fick han så äntligen sin älskade cross, och lyckan var total. Det var kärlek vid första ögonkastet. På med alla kläderna och skydden, och så ner och köra direkt bara.
Trodde aldrig mungiporna skulle hitta ner till sitt ursprungsläge igen, han va såååå lycklig och stolt att han nästan svävade.
Lillebror då?
Han går inte sämre lottad ur det hela, han får nämligen köpa storebrors 4hjuling för det saftiga priset av 70 kronor. Det är Ivar som satt prislappen, och han verkar själv ganska nöjd!



Aron får provsitta lite, men absolut inte röra något...

trasiga själar

Ibland blir man bara så berörd, sådär så det gör ont i själen.
På min praktikplats har vi en man som är så sjuk. Han lider av en allvarlig form av schizofreni och har gjort det i många år. Uppväxtförhållandena var inte heller dom bästa, med en gravt alkoholiserad far och en psykiskt sjuk mor.
Hanser så trasig ut, har en blick som hos ett vilddjur. Jag vill bara ta honom i mina armar och krama honom, han ser så ledsen och bekymrad ut. Men det kan jag inte göra, han är livrädd för mänsklig kontakt, kan inte hantera det.
Stackars traiga själ som bor därinne, stackars hans härjade sinne. Fy!
Ibland är man bara så maktlös, vi vill så gärna hjälpa honom, men vi kan inte. Vi kan bara vänta och se om medicinerna hjälper honom. Det är inte alls säkert att dom gör det, och då är han fångad därinne för alltid.
Han ser helt bisarra syner, döda spädbarn bland annat. Han hör hur någon pratar till honom, säger åt honom vad han ska göra. Han tror maten är förgiftad, och att de andra är ute efter honom.
Stackars människa. Han sover i samma kläder han har på sig hela dagarna, utan kudde, direkt på den plastade madrassen. Bara för att han inte kan annat säger han.

Denna man har berört mig, på ett helt annat sätt än de fysiskt sjuka människor som man i övrigt möter i sjukvården. Varför? Jo han är den enda hitills som jag inte kunna lindra smärtan för.
Jag kan inte ge honom en tablett så att det försvinner, jag kan inte visa min omtanke för han ser den inte, jag kommer aldrig få vara med den dag han skrivs ut till sitt hem, för det kommer aldrig hända.

Morgonkaffe, en helig ritual

I morse var barnen som vanligt, högljudda och spralliga. Och jag var som vanligt trött och nyvaken och inte alls sprallig. Som den diplomatiska mor jag är (hmm) bad jag "snällt" barnen att vara lite lugnare tills mamma i alla fall fått lite kaffe i magen. Tyvärr är barn helt oförstående vad gäller morgonkaffets magiska kraft och de hade följaktigen inte alls lust att vara tysta och sitta fint vid bordet.
Istället la dom i växel två och involverade även hunden i stojet. Där sprang dom runt och skrek och härjade och min puls bara stegrade och stegrade. Till slut känndes det på allvar som att jag när som helst skulle förlora vettet och få ett fast boende på den praktikplats jag har nu (säters psyke) så jag sa helt enkelt till Ivar att nu fick det banne mig vara nog. Det lät väl ungefär såhär:
- men nu piiiiip får ni väl för piiip lugna ner er lite, mamma är inte bara mamma, jag är människa oxå!
Jaha sa Ivar då, vi är väl oxå människor!
Och med det var sista ordet sagt i den diskussionen. Det slutade med att jag på stående fot fick försöka dricka mitt halvljumma kaffe samtidigt som jag på bästa mammamanér vant väjade för diverse hundar, ungar och bilar.... suck!
Såhär ser en sliten mamma ut så här på morgonkvisten!


Men men, det är väl inget som inte lite bra smink kan ordna. Ska nog förresten ta tag i det nu med en gång!!

dagens lilla tänkvärda:
Vad är egentligen värst, ignorans eller apati??
Vem vet, vem bryr sig

Ivar tjejtjusaren.

Ivar har en tjej tror jag...
Idag när vi kom till dagis stod en leende Alva och väntade på honom innanför dörren. Sen fick han knacka på en hand, och då hade hon gjort en lite ask till honom.
Ivar va så söt, han blev jätteblyg. Men sen sa han att jag skulle ta hem asken så den inte skulle gå sönder eller komma bort på dagis. Ställ den högt upp så inte Doris tar den sa han.
Tänk, han är inte ens fyra och redan svärmar flickorna... hur ska detta sluta?
Fast det visste jag ju redan, han är ju en charmknutte. Det har han från mamma (not).

Idag har jag tonvis med arbete framför mig. Mitt dagsschema ser ut som följer:
- städa bilen
-byta i sängarna
-ringa rektorn för haga, för att fixa inför c-uppsatsen
-gå långprommis med Doran
-ringa leksands och gagnefs äldreboenden igen för att fiska praktikplats
-smörja in soffan
-tända i pannan
och allt detta ska ske innan klockan två för då ska jag hämta barnen på dagis...
och då kanske ni undrar vad jag gör här.... ja det kan man fråga sig!!
Schemat börjar inte gälla förens kl 10:30 har jag bestämt, nu har jag kaffetid.

dagens visdomsord:
You need chaos in your soul
too give birth to a dancing star // nietzsche

Sovande barn

Nu sover mina prinsar. Så sött så sött ligger dom i sina sängar.....
Eller det stämmer egentligen inte alls, Ivar sover i våran som vanligt. Han tänker nog aldrig flytta in i sin säng igen, men det är rätt mysigt (fast när han skaffar tjej får han minsann flytta tillbaka in i sitt rum (annars blir det för trångt i sängen).

Usch, den här veckan har det varit jäkligt mycket känner jag, och då är det ändå bara onsdag idag. Har haft två riktigt långa dagar i skolan nu, och det känns i ryggen och i huvudet kan jag säga.
Sen känns det som att jag inte träffat barnen nog mycket, för dom verkligen äter upp mig när jag sätter foten innanför dörren.


En positiv sak: tvätthögen är kirrad. Äntligen ligger tvätten fint på sina hyllor i skåpen, och den verkar trivas som bara den. Tyvärr ligger det nog lika mycket tvätt till i tvättkorgen nu.
Här är anledningarna:

1: Inatt bestämde sig Aron nämligen för att ta av sig blöjan och kissa i sängen.
Jag vaknade av att han låg och gnydde och snuttade på sin snutte, som va helt våt av kiss. FRÄSCHT ARON!! Så det va bara att bädda om så gott det gick med ett sovande barn, la över ett täcke över kisset och bytte kläderna och blöjan (fast den va ju redan avtagen). La tillbaka barnet och stal försiktigt snutte av honom. Den sköljde jag upp och kastade i tumlaren (ifall han skulle ha vaknat och upptäckt att den va borta)
Ja, det va väl ungefär vad jag har pysslat med under natten... inte mycket sömn med andra ord.

2. Doris snoris löper och har roat sig med att smygsova i våran säng på dagarna..
Smart Doris, vi ser på bloddropparna att det va du som gjorde det.!!! Här ser ni puckot i närbild.

Dagens visdomsord:
Vilka idioter som helst kan kritisera, fördöma och klaga
och det är precis vad dom flesta idioter gör oxå.

Första dagen på praktiken

oj oj oj, var ska jag börja!
Spännande, nytt, läskigt.
Är på prakitk på ett psykiatriskt boende, där de flesta boende är ganska kriminellt belastade och alltså inte får lämna på eget bevåg.
Var så orolig för hur det skulle gå, vad man skulle säga, hur man skulle vara.
Döm om min förvåning när det visar sig att man bara ska vara alldeles vanlig, tänk att man aldrig lär sig att inte ha en massa förutfattade meningar.
Jag har spenderat min dag genom att spela kort med en dubbelmördare, titta på tv med en pyroman och en alkoholist av grövsta slag, och fört konversationer med en schizofren.
OCH DET VAR TREVLIGT!!!
Skumt va? Man måste bara se människan bakom brottet, personen bakom sjukdomen, och ha förståelse för att dessa människor faktiskt är sjuka, inte onda.
En ganska nyttig lärdom skulle jag nog säga.
Jag är alltid såhär, oroar mig för hur allt ska gå. Jag måste lära mig att jag kan.
Jag klarar faktiskt av det jag vill, om jag bara ger mig själv den chansen. Tänk vad mycket dyrbar tid jag ödslar på att gå omkring och vara orolig för hur det ska gå med saker och ting. När jag egentligen skulle kunna vara uppspelt och förväntansfull, jag lär mig ju faktiskt nåt nytt.
Den här dagen har varit otroligt lärorik, det var ett helt nytt arbetssätt än vad jag har varit med om, och nya synsätt på olika saker som man kanske tidigare haft ganska förutfattade meningar om.
Nähä nu ska jag gå upp och lukta på mina barn, sniffa in deras mysiga lite lortiga hårstrån och bara njuta. Har inte träffat dom på hela dagen känns det som, och imorgon åker jag nog innan dom vaknat. Fy va fort man saknar dom..

Dagens visdomsord:
hmm har egentligen inget bra idag, men okej kör i vind vi tar den här gamla godingen som på senare år blivit min livsfilosofi
"bättre lite damm i hörnen än ett rent helvete"